Det har gått snart två år sedan sista (för det förutsätter jag) operationen. Jag har tränat på och är betydligt snällare mot mig själv numera. Om jag kan ryter till någon gång så är det inte alls på samma sätt som innan jag blev stomiopererad. Jag har äntligen fattat att jag måste hålla sams med mig själv och vara min egen bästa väninna.  Gilla mig själv , nej mer än så jag ska vara kär i mig själv från och med nu, för att det här livet ska bli en komedi!

• Ge mig själv respekt
• Acceptera mig som jag är nu
• Tacka ja till positiv energi
• Våga kliva över hinder. Hinder är mina utmaningar som kommer ge möjligheter
• Våga be om hjälp
• Ge mig själv en smekning på kinden och uppmuntrande pepp varje dag
• Ge mig själv rätt kost
• Ge mig själv träning
• Förlåta mig själv om något blir fel
• Ge mig själv tid till att ha kul och släppa allvaret varje dag

Jag har lämnat bort en hel del ”bagage”. Skönt! Det har varit lite vemodigt att lämna situationer, minnen och även relationer som skadat. Det har varit mer än nödvändigt för att hitta ”Bästa formen någonsin”. För att ha den här fantastiska känslan av äga hälsa behöver jag allt positivt flöde som jag någonsin kan skramla ihop och kasta iväg sånt som jag vet blockerar mig. Jag är min bästa väninna och behöver då och då ge mig själv kloka råd, vara ärlig utan att vara dömande. Jag vet att jag kommer köra i diket mellan varven men med ganska mycket erfarenhet av dikeskörning så vet jag hur jag enkelt kan ta mig ur sådana situationer och köra vidare med hjärtat och själen i behåll.

Jag vill påminna mig om att varje dag är ett litet mirakel som jag inte kan ta för givet!