Under lång tid många år egentligen, har jag utvecklat någon slags intuition eller en slags känsla att jag vet ”vad som kamma skall”. I onsdags kände jag den där känslan att visste redan innan jag kom hem att det skulle ligga ett kuvert från Karolinska i posthögen. Mycket riktigt, där var det med Karolinskas blå färg som jag nu under de senaste åren lärt mig känna igen så väl. Jag satte mig i köket och öppnade försiktigt.  Ett telefonsamtal var bokat för mig den 14 juni 15,40. Jag fick en väntan på nästan en vecka.  Det var många tankar som hann flyga genom mitt huvud under den helgen. Skulle jag börja slåss igen? Var det en ny operationstid som skulle bokas eller var det något helt annat. I går ringde telefon 15,30 och jag fick det mest underbara samtal som man kan tänka sig. Jag fick ett samtal som talade om för mig att jag är friskförklarad, inga tumörer fanns och det gått den tid som krävdes för att de på Karolinska vågade säga att jag är frisk. Ja jag vet att jag är permanent stomiopererad… och det har växt fram något gott ur det med. Inte alla dagar men idag är jag så glad för att jag är med på banan igen och tänker så vara!

Lycklig för att få vara med.