Visst börjar det kännas nu!
juni 4, 2012
Ger min nyfunna väninna en bragdmedalj!
juni 6, 2012

En av de första vistexterna jag fick lära mig som barn var Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå”. Då sjöng jag den mer än gärna på tåget från Tuna Gård in till stan. Konduktören uppmuntrade mig och mamma försökte tysta mig. Jag åkte ofta tåg med mamma och jag känner fortfarande en slags trygghet när jag hoppar på Roslagsbanan till Österskär numera utan min älskade mamma. Sånglusten finns alltid  även om jag numera kompletterar  visor med schlager och jag har alltid lust att sjunga.  Sjunga är en av mina bättre grenar, men på tåg, jag vet inte om jag törs längre! Jag älskar  iallafall” Så länge skutan kan gå” även nu som vuxen. Den får mig att förstå att jag har det bra och att jag är lycklig med det liv jag lever just nu. Även om jag drömmer och önskar mig massor så vet jag att som Evert Taube skrev …det finns många som aldrig en ljusglimt kan få… och att minstomi och mage var som ett ändå stort krångel igår, öm, pipig, otrygg och knölig är glömt idag när jag vet att den här dagen kommer att avslutas på Fyrudden och så fort jag slår upp ögonen imorgon blir det golf på Österåkers GK. Tralla la la la la la!

 

Så länge skutan kan gå
Så länge hjärtat kan slå
Så länge solen den glittrar på böljorna blå
Om blott endag eller två
Så håll tillgodo ändå
För det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!
Och vem har sagt att just du kom till världen
För att få solsken och lycka på färden?
Att under stjärnornas glans
Bli purrad uti en skans
Att få en kyss eller två I en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
Höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
Och som fågeln på vågorna gunga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *