Det känns som jag sitter på Arlanda!
september 18, 2012
Ibland behöver jag många sparkar i rumpan för att träningen ska bli av. Grundstenar 2. Träning
september 20, 2012

När jag var barn fanns det alltid någon bästis/kompis att ringa upp för att göra något kul med eller bara prata timtals med i telefonen medans pappa suckande väntade på att få komma åt telefonen.

Nu med många år senare och med en mobil i allas händer och massor händelser och facit i hand så börjar jag ana mig till vilka  sorts personer och vänner jag vill  fortsättningsvis ha runt mig i livet och då är det inte längre en hel telefonbok jag har kvar att slå i för att berätta mina  hemlisar.

Jag känner att tiden som alltid förr varit oändlig numera faktiskt är tidsbegränsad och att det är desto viktigare att vännerna och människorna som finns runt mig har ärliga avsikter och såklart ska det vara ömsesidigt men jag känner att listan att ringa någon när luften har gått ur mig är kortare än när jag låste in mig i mitt rum och småskvallrade som tonåring.

Den lite kortare men trogna telefonlistan känns i all fall trygg så här mitt i livet och det känns så skönt att omge sig med vänner som vet mina styrkor men också mina lite mörkare sidor och de finns där även när man krälar lite i gyttjan och livet känns som en svartvit gammal dokumentär.

När jag sitter här och småfunderar lite så kommer jag också att tänka på att ny vänskap faktiskt också har börjat spira runt mig och personer har på kort tid vunnit mitt hjärta. Det känns att det är viktigt när andra suddas ut och just nu kommer ett fint meddelande av en vän som skickar pepp till den här dagen och gör att morgonen får ett rosa skimmer.

Vänner är viktiga och det är viktigt att vara rädd om varandra. Utan vänner ingen  ”Bästa formen någonsin” Nu dags att träna och sen ut för att möta en alldeles fantastik spännande förmiddag! God morgon!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *