Spegel spegel på väggen där!
november 24, 2012
Sudda, sudda sudda, sudda bort din sura min…
november 28, 2012

Idag är det en speciell söndagsmorgon. Jag sitter bredvid min mammas stora novemberkaktus och den blommar som aldrig förr. Idag är det hela 15 år sedan min mamma lämnade denna värld.

Mamma vad jag hade behövt dig de här sista åren du som stöttade mig i allt! Mamma du fanns där för mig  – alltid, även de sista dagarna jag hade dig hos mig stöttade du mig i min sorg med massor med hopp om återseende.

 

Jag har valt att tro på vad Mamma sa den där sista kvällen. Mamma sa att det skulle bli härligt att få träffa Gullan igen (mammas redan döda väninna). Hon sa också att det inte alls var farligt att lämna denna värld och att jag kunde vara helt trygg med den vetskapen. Mamma var realist, därför har jag valt att tro på det. Mamma om du visste vad dina ord har betytt mycket för mig speciellt de där svåra stunderna när jag varit så sjuk att jag känt det nödvändigt att ta fram dina sista ord för att ha till hands bara i fall att.

Mamma var en modern och modig kvinna, hon stod upp för sina åsikter även om nu mamma ibland missade ordet diplomati så politiker hade hon aldrig blivit men hon hade ett hjärta av renaste guld. Jag kunde alltid lita på mamma i vått och torrt och hon tog med sig mina innersta hemligheter, mina allra svåraste samtal till en plats där vi kanske en gång kan fortsätta att prata, gråta och skratta tillsammans. Så länge hon fanns här hos oss fanns alltid en trygghet och känsla av att lösningar fanns på alla sorters problem som dök upp och det har förstås funnits en hel del dilemman som skulle lösas som för oss alla.

Mamma tyckte om sång och vi sjöng ofta tillsammans i köket. Vi lyssnade på Svensktoppen klockan 11.00 på söndagarna och på något sätt så fick jag nog Svensktoppen i modersmjölken för den och alla svenska melodier har följt mig genom åren. Som liten flicka lärde mamma mig visan: Jag ska måla hela världen lilla mamma. Jag sjunger den ofta för mig själv och den ger en massa glädje, minnen och tröst! Jag vet att allt är bra nu för min mamma och hon vilar skönt efter mycket arbete och svår sjukdom men … ja men… jag hann inte riktigt få alla mammas tips på hur den vuxna kvinna jag är idag ska hantera denna show som livet är.

Jag undrar ofta nu som kvinna mitt i livet hur mamma kände i den kropp hon befann sig i.

Berodde hennes ibland lite ilskna dagar på hormonobalanser? Hur kände hon sig när lederna blev stela och hur kunde mamma och pappa få sitt äktenskap att hålla även fast jag vet att de hade sina bästa men också sämsta stunder.

 

Mamma du miste också din mamma tidigt i livet. Vem gav svar till dig på alla livsviktiga frågor. Vem gav dig råd när det blåste snålblåst och livet var grått. Mamma du var en känslomänniska som stod på den här scenen som vi kallar livet och du gjorde succé! Jag älskar dig! Nu är det snart är det Svensktoppen och jag minns dig med glädje sjunga Sivans ”Mamma är lik sin mamma”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *