Tänk att livet är så konstigt och så härligt. Jag mötte en kille för nästan ett år sedan. Han hjälpte mig med en del jobb. Ja i alla fall han frågade och intresserade sig av mitt liv som stomiopererad och ställde så befriande frågor så jag mådde så bra när gick där ifrån. Nu har det har gått nästan ett år sedan jag valde och vågade vara den person som jag är idag. Jag väljer numera att inte dölja min permanenta stomi. Jag har lärt mig så mycket nytt om mig själv och andra genom den mannens tankar runt kvinnlighet och stomi som blev väldigt inspirerande den gången.  Jag är modig jag kan flyga!