Jag fajtas för min hälsa. Jag slåss, dricker, äter och tränar för livet!
oktober 29, 2013
Save it for rainy days!
november 5, 2013

Varje morgon vaknar jag och Oliwia tidigt. Ja åtminstone jag Oliwia drar sig gärna numera… Hur som helst ger vi oss ut  i den natur och väder som serveras oss just för dagen. Dalarna, Stockholm eller Fyrudden är de vanligaste ställen där vi slår upp våra ögon. Jag har börjat lära mig och så även min kropp att de här dagliga  morgonvandringarna som vi gör är mina ”Morgonsamlingar” och att det är då jag avger mina ”morgonböner”. Det är inte en religiösa böner men ändå varma tankar till det som känns angeläget och som finns i hjärtat just den morgonen. Ett sätt för mig att vakna snällt. Mitt sätt att samla kraft och ett sätt för mig att meditera.

 Kroppen hänger med… och numera förstår jag att jag har en kropp som faktiskt pratar med mig och den gör det hela tiden, ibland blir den till och med lite tjatig.

Visst vill jag mellan varven något helt annat än min snälla men lite slitna kropp och jag försöker vara lite mer öppen till att lyssna på ”Kära kroppen”.

Om jag nu lyssnar på kroppen så kan den väl vara gullig och lyssna på mig när jag kommer med…(igen)… nya förslag som den/jag aldrig provat men som kan få oss att utveckla oss tillsammans.

Jag vill se hur kroppen på det allra bästa sätt vill vara med mig på min väg mot ”Bästa formen någonsin” och nu har vi, jag och min kropp bestämt oss för nya del mål, ett 15 februari 2014 och ett slutmål 4 april när jag reser med kompisarna på jobbet till Turkiet. (Våra mål berättar vi vidare om i veckan)

En lektion i ”Livets skola” får jag och det ger erfarenhet när min mage och tarmsystem fajtas med mig. Magen som verkligen kan storbråka då och då. Att vara stomiopererad får mig mellan varven att känna mig så nersliten. Jag kan helt plötsligt känna mig så jätte stomiopererade!!!!! Det gör att jag blir hindrad i min strävan mot min bästa form men jag vet innerst inne att jag är egentligen inte är stoppad  av det utan av mig själv. Jag känner mig gammal och ful. En läxa så klart och som ska tentas av. När så småningom humöret återvänder  svämmar jag över av tacksamhetskänslor av att jag bara får finnas. Hurra för det!

Hur gammal jag är har jag bestämt mig för att det får bli den inlevelse som finns i mig. Den har absolut att göra med vilken fysisk form jag är i. Den inställning jag har till nyfikenhet och äventyrslust  speglar också  hur ung eller gammal jag är.

Att få hänga med barnbarnens är en av grenarna som kommer att få mig att nå ända fram och över målsnöret. Det blir aldrig långtråkigt när det är bus och spök. Tänk om det är så att spöka är lika bra som en av de bästa dagkrämerna? Då kommer jag klara målen. Jag kände faktiskt hur massor av näring nådde mig när jag dansade spökdansen!

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *