Blev berörd
oktober 11, 2013
Jag håller sams med mig själv och nära kära hellre än att bråka om små bagateller
oktober 17, 2013

Jag har tack vare… ja faktiskt tack vare mina operationer och de tilltufsningar jag fått  under de senaste åren verkar det som jag fått bättre syn eller rättare sagt jag har fått upp mina ögon för allt vackert som finns omkring mig.

Höstlövens alla färger alla vackra skyltfönster som någon har bemödats sig för att fixa.Alla nyanser, färgskalor, skymningar och soluppgångarna har fått ett nytt skimmer. Nu vet jag att livet är skirt och jag vet att allt kan förändras sig från ena dagen till den andra. Jag kommer aldrig riktigt blir helt återställd utan kommer vara stomiopererad resten av mitt liv. Det känns ibland som det är just den senaste operationen som fått mig att besluta mig och förstå att jag inte kommer att återgå till min vanliga gamla lunk. Jag blir lite kluven, ena dagen vill jag njuta av stillheten och andra dagen skrika ut min livsglädje och toksjunga ”Jag vill ha en egen måne” eller ”Guldet blev till sand” eller ”Du är min man”. En annan dag  är jag ledsen känner mig ful och vill sjunga som PH ”Det gör ont” eller som Laheh  “Some die young”!

Jag minns Alfred som kom på besök till oss när jag var barn. Han knackade ofta på vår dörr när vi bodde i Dalarna där jag var under de långa sommarloven. Alfred spelade munspel och sjöng till allas glädje. En av hans melodier minns jag en textsnutt ur ”För upp på livets ocean där går det vågor varje dag…” och så är det ju.

Jag förstår att det kan vara svårt för mina medmänniskor att vara med mig i vågdalarna och jag begär verkligen inte  det heller men jag själv kommer nog att ha livets ocean med mig lite tydligare än tidigare i livet, där lugnet ofta finns men där det blåser upp till storm ibland. I alla fall idag är idag och idag tar vi Kikki Danielsson “Här är jag igen” tralla lalla la!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *