Jag saknar redan innan jag lämnat!!
oktober 7, 2012
“21 dagar”
oktober 9, 2012

Jag har tack vare… ja faktiskt tack vare mina operationer och de tilltufsningar jag gick förra året börjat att se bättre.

Nyanser, färgskalor, skymningar och soluppgångarna har fått ett nytt skimmer. Nu vet jag att jag aldrig riktigt blir helt återställd utan kommer vara stomiopererad resten av mitt liv och det känns ibland som det är just den senaste operationen som fått mig veta och förstå att jag inte kan eller vill kunna återgå till min vanliga gamla lunk. Jag blir lite kluven för ena dagen vill jag njuta av stillheten och andra dagen skrika ut min livsglädje och toksjunga ”Jag vill ha en egen måne” eller ”Guldet blev till sand” eller ”Du är min man” eller ”Det gör ont” eller Some die young! En annan dag känner jag vemod för att jag inte kan återgå till min gamla lunk!

Jag minns Alfred som kom på besök till oss när jag var barn. Han knackade ofta på vår dörr när vi bodde i Dalarna under de långa härliga sommarloven. Alfred spelade munspel och sjöng till allas glädje. En av hans melodier minns jag en textsnutt ur ”För upp på livets ocean där går det vågor varje dag…” och så är det ju.

Jag förstår att det kan vara svårt för mina medmänniskor att alltid vara med mig i vågdalarna och jag begär verkligen inte det heller men jag själv kommer nog att ha livets ocean med mig lite tydligare än tidigare, där lugnet ofta finns men där det blåser upp till storm ibland så.. Här är jag igen… tralla lalla la!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *