Leva i nuet ja, men jag vill alltid minnas…

Att minnas stärker och värker och att gå igenom svåra stunder vet jag att vi alla får göra.

Att leva i nuet men ändå minnas.  Att kunna se tillbaka med ömhet och glädje det är så det kommer att bli. Så har det blivit förr när jag mist nära och kära och då vet jag med en inre trygghet att även denna gång kommer det bli så. Det finns faktiskt gånger i mitt liv där jag kan ta i och säga att jag har hatat när någon lämnat mig kvar ensam men jag har ändå så småningom känt just bara ömhet.

Jag vill helt enkelt inte glömma alla fina små händelser, promenader, solnedgångar, leriga tassar. Jag går tillbaka till våra vackraste platser. Många tröstande ord om att jag kanske förskönar en aning – ja så är det säkert men den uppskattning hon visade mig alltid gladde mig varje dag i 11 år. Älskade lilla Oliwia – Love you!